Arrest the pope

Detta utspelar sig i London, september 2010 med anledning av påvens besök i den europeiska huvudstaden.

”Sorry, uhm… Just before we start, try to stop for a second (tystar ner applåderna). I’ve a really urgent message for the police who are here. It’s really important. There is, there is a… Sorry, you’re doing a great job, it’s not criticism but there’s actually a wanted international criminal in London today.”

Jublet kan inte hållas tillbaka och inte inom mig heller. Jag tror bestämt att det är den underbara känslan av en efterlängtad rättvisa som bubblar i själen. Tack Johann Hari!

När han fortsätter och berättar nedanstående förbyts dock jublet i buande:

”He actively covered up the rape of children, he actively helped those pedophiles. … In 2001, he wrote to every bishop in the world and he told them to keep this memo in their safe. And he says that any allegations of child sexual abuse should be dealt with ‘in the uttermost secrecy, restrained by perpetual silence under the pay of excommunication’.”

Jag har lärt mig att jag måste säga självklara saker för att undvika missförstånd. Därför säger jag nu att jag varken hatar påven eller den katolska kyrkan. Jag vet att den katolska kyrkan har gjort bra saker också. Men det negativa har en tendens att ta överhanden. Jultomten vore inte den han vore i dag om han parallellt med sin välgörenhet hade hemlighållit att nissarna utnyttjade barn medan han delade ut julklapparna. Jag har svårt att tro att någon med ett intakt samvete och den vetskapen skulle ha velat ha hans julklappar.

Dock ska jag skynda mig att tillägga att även om exemplet tomten illustrerar hur en destruktiv gärning kan omintetgöra glansen av de konstruktiva, är det ju inte så enkelt i den verkliga världen. Det finns miljontals katoliker som brinner för rättvisa och rättfärdighet. Det som dessa människor bidrar med i världen varje dag är inte att förakta. De om några borde se till att Joseph Ratzinger förlorar sin position inom den katolska kyrkan.

Jag är dock rädd att varje organisation där en maktmänniska ska verka klanderfri och inte kan avsättas på demokratisk basis löper risk att angripas av bakteriehärdar av hyckleri, förtryck, rädsla och orättvisor.

Som avslutning vill jag, delvis för att rättfärdiga framkallningen av obehagskänslor som en sådan här insikt kan orsaka, men delvis också av retoriska och estetiska skäl lägga in ett citat:

”IF LIBERTY MEANS ANYTHING AT ALL, IT MEANS THE RIGHT TO TELL THE PEOPLE WHAT THEY DO NOT WANT TO HEAR” – GEORGE ORWELL

Annonser