Del 5: Kristen universalism

Som jag skrev i det förra inlägget fungerade det inte för mig att tro på helvetet. Som huvudkaraktären i den svenska skräckfilmen Psalm 21, Stockholmsprästen Henrik Hornéus, uttrycker det: ”Jag kan inte tro på en Gud som är mindre barmhärtig än jag själv.” . Jag kände att det var viktigare att följa mitt samvete än att följa en högre makt, oavsett vad som kallas rätt och fel. Nu när jag tänker tillbaka är det tydligt att det var det viktigaste steget jag tog på min väg.

Snart därefter kom jag över en beskrivning av en teologi som kallas för kristen universalism. Dess särdrag är idén om att det inte finns något evigt straff och att Gud faktiskt kommer att lyckas med att få alla till himlen. Först tyckte jag att den verkade vara en misstolkning av diverse bibelverser. Men ju mer jag läste, desto mer intresserad blev jag. Jag kom över frågeställningar jag inte hade funderat på tidigare: Om helvetet vore ett permanent tillstånd av den värsta tänkbara smärta, varför varnade Gud inte sitt älskade folk Israel för detta straff från början? Varför står det så lite om det i Gamla Testamentet? Varifrån kom tron på helvetet? Hur kunde grekiskans Hades (som betecknade ett dödsrike dit alla människor kommer) översättas med ”helvetet” i Bibeln? I ett tidigare inlägg om just min brottning med tron på helvetet skrev jag bland annat att jag började se mig omkring och fann att de självklara svaren inte var så självklara längre.

Jag blev så småningom en kristen som trodde på det större hoppet, som det brukar kallas. Det har funnits (och finns) många framstående teologer, bland andra Karl Barth, som har hoppats på allas frälsning men som inte velat tro på det hoppet. För mig har det aldrig känts som ett alternativ. Skulle jag bekänna min ”klassiskt” kristna tro på helvetet samtidigt som jag skulle försöka hysa ett hopp att den inte var sann? Skulle Gud tillåta allt snack om att han skulle låta folk lida för evigt om det inte var sant? Tillåt mig tvivla, med tanke på all dålig PR som den doktrinen har gett.

Det finns mer att berätta, men det sparar jag till nästa del. Jag skriver ju inte alltför ofta, så ett tips är att prenumerera på bloggen så att ni inte behöver kika in förgäves efter en uppdatering som låter vänta på sig. Kolla i menyn uppe till höger!

Kristen universalism inte inkompatibel med fri vilja

Jag har varit så less på diskussioner över teologiska spörsmål på sistone, men ändå tar jag tag i detta med risk för att min blogg blir mer och mer av en tummelplats för stötande idéer. Folk som inte är kristna tycker kanske att hela idén om att de någon gång skulle älska Jesus är befängd. Lika befängd som att ett evigt helvete väntar dem. Men det jag skriver om detta riktas inte till dem. Jag skriver i förhoppning om att det kanske någon gång hjälper någon kristen som plågas över tron på ett evigt helvete.

Ett argument mot kristen universalism är att ingen ha någon fri vilja om Gud lyckas frälsa alla genom att skapa en värld i vilken alla förr eller senare frivilligt kommer att älska Jesus. Hur då?

Omintetgörs den fria viljan om alla väljer samma sak? Om alla barn vill ha glass, betyder det att de är tvingade till det? Givetvis inte. Med ett finare uttryck: det behöver inte vara kausalt determinerat bara för att alla vill det. Kristen universalism är därför inte inkompatibel med att fritt kunna välja om man vill tillbe eller förkasta Gud.

Men, säger någon, enligt Bibeln verkar det som om alla har ett val när det gäller Jesus och att inte alla kommer att välja att älska honom. Svaret på den invändningen är att kristen universalism inte förnekar en dubbel utgång. Den förnekar bara att den är slutgiltig då tron är att Gud till slut ska bli allt i alla – överallt. Det kan ju bli lite svårt när det finns en eldsjö av syndare som i all evighet smädar Gud i källaren.

Jag säger dock inte att tanken på att alla blir frälsta är solklar enligt Bibeln. Tvärtom verkar Bibeln inte enhetlig alls i den här frågan, liksom i andra viktiga frågor som rör Guds allmakt, vilka som blir frälsta, hur man blir frälst etc. Att tro att Bibelns budskap är kristallklart i dessa frågor är en ytlig dogm snarare än resultatet av ett agendabefriat teologiskt studium. Faktum är att Bibeln är komplex och innehåller en stor spännvidd. Kristen universalism har stöd i Bibeln men den har även problemverser som man mer eller mindre osmidigt försöker komma runt. Detta är inte unikt utan det gäller alla teologiska inriktningar.

Vad kan det t ex betyda att Gud blir ”allt i alla” eller att Jesus ska dra alla till sig? Eller att liksom alla blev syndare ska alla bli rättfärdiga? Ska man utgå från att det finns ett evigt helvete och sedan tolka dessa tankar utifrån det, eller ska man utgå från att Gud blir allt i alla o.s.v. och sedan tolka verserna om Guds straff utifrån det? Det är givetvis upp till var och en att försöka fatta ett genomtänkt beslut om det.

Så soldier on, alla kristna som vill tro att Gud lyckas åstadkomma det han vill i frågan om frälsningen. Ni har inget att skämmas över. Låt er inte nedslås av andra kristnas anklagelser om att er tro består av önsketänkande till skillnad från deras. Er tro handlar förvisso om en bättre värld än deras men den är ett fullgott kristet alternativ. Er teologi är bibelbaserad och ni har många goda argument att tillgå.