Graviditetskrämpor

Nu tänkte jag bjuda er på den trevliga läsningen om mina 10 graviditetskrämpor. (Min produktivitet på bloggen är naturligtvis på topp nu när jag ska skriva en hemtenta.)

  1. Illamående. Jag mådde illa i början, men som tur var slapp jag spy.
  2. Nästäppa. Där ett tag missbrukade jag Nezeril. Numera har jag accepterat att jag måste andas med munnen ibland även om det gör den sandpapperstorr. Vattenglaset vid sängen är numera obligatoriskt.
  3. Trötthet p g a lågt järnvärde i blodet. Jag har ätit järntabletter i stort sett hela tiden.
  4. Foglossningsvärk. Redan i vecka 17 hade jag en del foglossningsvärk. Den har bara blivit värre sedan dess, men det är överkomligt.
  5. Ont i ländryggen. Det här är nog det värsta. Jag har lindrig skolios, vilket innebär att ryggraden är svagt s-formad sett bakifrån. Belastningen från graviditeten har gjort ryggbesväret värre. Dessutom kan jag inte längre sova på rygg eftersom att jag, liksom många andra gravida, blir illamående av det. Barnet ligger nämligen och trycker mot den stora venen som förser hjärtat med syre. Därför måste jag ligga på sidan vilket gör att det gör ont i höfterna/låren efter ett tag. Det är väl någon nerv i ryggen som kläms. Numera vaknar jag ofta kring sex-sju på morgonen och känner att jag har för ont för att ligga kvar i sängen. Dosen på två panodil/alvedon vid behov är min nya vän, även om det inte gör så stor skillnad. Hurra!
  6. Inklämt navelbråck. Detta är tydligen livsfarligt, så det fick opereras bort akut i Sunderbyn i vecka 27 och det var en jäkla tur. Jag hade en läkartid för något helt annat och nämnde naveln i förbifarten. Jag blir så arg över att man kan missledas så lätt genom att läsa bortviftande kommentarer om navelont vid graviditet på olika bebisforum. Sometimes Google is not your friend. Man ska boka in ett läkarbesök eller åtminstone ringa 1177 när det gäller fysiska åkommor. Hur som haver fick jag ett operationssår som var jobbigt att tampas med i några veckor.
  7. Värkande fötter. Det gör ont i fötterna nästan jämt och det syns ibland att de är svullna.
  8. Karpaltunnelsyndrom. Mina fingrar värker och så. Värst är det på morgonen.
  9. Orkeslöshet och obefintlig kondis. Inte visste jag att man kunde bli andfådd av att gå.
  10. Stark viktuppgång. Okej, detta är nog en av orsakerna till att fötterna klagar. Okej, nu känner jag att jag börjar krysta fram krämpor. Viktuppgången är väl troligen till viss del mitt eget fel.

:)

Jag är i ett välsignat tillstånd

Foto: Anders 

Jag är i vecka 32 nu. Det går ju inte att ta miste på vad som rör sig därinne längre. Jo, om jag hade varit en osund 50-årig man hade det kunnat vara en ölmage. Men det är jag ju inte!

Tänk att jag inte har skrivit om graviditeten och bebisväntan på bloggen tidigare. Jag är inte så värst aktiv när det gäller att skriva om vad som händer i mitt liv. Delvis beror det på att jag vill skriva om så mycket annat som jag är intresserad av. Plus att jag är lat. Men någonstans tror jag också att ingen bryr sig om min vardag.

Jag har dock insett att vardagen visst kan vara intressant. Jag har ju själv läst om graviditeter i sju månader både på mammabloggar och diverse forum! Dessutom har jag fått bekräftelse på att andra bryr sig och det värmer hjärtat att det finns människor som blir glada för vår skull. Det finns till och med de som blir glada bara av att se mig för att de tycker att gravida kvinnor är så vackra. Då blir denna nyblivna klumpeduns (+15 kg och tyngre än min man) lite glad också.

Tänk att jag är gravid! Tänk att vi är med barn! Jag lovar att berätta allt som är värt att berätta hittills och så får ni följa den fortsatta resan mot förlossningen och bebisens ankomst! Det är ju ändå nu det börjar bli som mest spännande!