Del 1: Hur jag blev kristen

Det har funnits en text som har legat och växt i mina tankar under snart ett år. Nu är det dags att visa den! Jag vänder mig speciellt till dig som mår dåligt av något i din tro. Jag hoppas att min berättelse ska vara till hjälp för dig som går igenom samma slags problem som jag har gått igenom.

Jag har trott på Gud så länge jag kan minnas. När jag var liten var Gud en Far, precis som jag tror att det är för många barn som växer upp i en miljö som är bekant med kristen tro. När jag var sexton år hade jag vad som brukar kallas en andlig upplevelse. Det var en söndagsförmiddag och jag läste en text om Jesus, för jag kände att jag ville ta min kristna tro på allvar. Dessutom var jag sårbar och behövde hjälp. Jag fylldes av en underbar känsla av kärlek. Så stor och underbar att jag bara kunde tänka att det var en droppe av himlen som hade rört vid min själ.

Under åren som följde växte mitt intresse för Bibeln och jag kom i kontakt med andra kristna. Men jag tappade aldrig kontakten med mina icke-kristna vänner. EFS-kyrkan i Piteå ordnade en Alpha-kurs som jag deltog i hösten 2000. Jag stortrivdes med att få diskutera. För första gången märkte jag att jag intog en mer skeptisk position när andra var väldigt övertygade och att min egen övertygelse kom fram starkare tillsammans med dem som tvivlade. Några år senare blev jag medlem i EFS-kyrkan. Ett år efter studenten flyttade jag till Uppsala och gick Johannelunds bibelskola under ett helt läsår. Jag gick med i ett internetforum för satanister och diskuterade med dem. Det är ingen överdrift att säga att jag brann för Jesus.

Jag upptäckte att ett liv som kristen kunde vara både fantastiskt och svårt. Det var underbart att lita på att Gud var en vän som alltid var där. Det var tryggt att dela en djup gemenskap med mina kristna kompisar. Det var trevligt att vara i kyrkan med alla snälla tanter och farbröder. Att ha ett stort uppdrag att kämpa för och att ha ett budskap att nå ut med passade min meningssökande personlighet. Det kändes faktiskt ganska sunt att inte dricka alkohol när jag var så ung. Just då passade det mig väldigt bra.

Men det var inte lika trevligt att fundera på att det bara var vi kristna som skulle till himlen. Många som jag stod nära var inte kristna. Att de för evigt skulle vara i helvetet om inte de också blev kristna ville jag inte tänka på. Sedan var det förstås också svårt att leva som jag lärde. Det är inte direkt någon enkel livsstil att vara kristen, även om man inte följer allt i Nya Testamentet bokstavligt. Till sist kunde jag tycka att Bibeln var svår att omfamna helt och hållet, men det var faktiskt något jag kom till rätta med efter några år. Jag lärde mig att tolka dess kvinnosyn på ett positivt sätt. Jag såg till och med våldet, dödandet och krigen i Gamla Testamentet som ett uttryck för en kärleksfull Guds helighet.

Jag vet hur rastlös man kan känna sig inför långa texter på internet, så jag postar detta som första delen av min berättelse. Den andra delen kommer snart, jag lovar!

Annonser