”Tala till oss om barnen.”

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:

”Tala till oss om barnen.”

Och han sade:

Era barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er men är inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,

ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus

som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med

sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.

Ty liksom Han älskar pilen som flyger, älskar

Han också bågen, som är stadig.

Dikt av Khalil Gibran i Profeten (1923)

Jag tycker att den här dikten är så vacker! Khalil Gibran är enligt Wikipedia den tredje bäst säljande poeten genom tiderna, näst efter Shakespeare och Lao-Tzu. Inte så konstigt. Dikten finns i en bok, Leva med barn, som vi fick på den sista träffen på föräldrautbildningen. Jag läste den för Anders vid middagsbordet och vi blev ganska rörda båda två. Jag hade aldrig tänkt så här förut. Vi bytte tankar om hur det kommer att bli med barnet och vad vi kommer att lära oss av det. Tänk, en ny människa! Som vi får ta hand om! Det är en av stunderna från graviditeten som jag vill minnas, inte minst med tanke på att vi åt en supergod middag med lax, citronsås, kokt potatis, en god sallad och husmans med en massa Lätta!

Ibland känner jag mig trött, ledsen och likgiltig inför rörelserna i magen. Det vill jag inte göra och jag hoppas att jag slipper känna så mycket deppighet av alla hormoner som är i rörelse efter förlossningen. För när jag känner mig så här lycklig över oss och barnet så att jag nästan blir rädd för att förlora allt, då känner jag att jag lever i verkligheten.

Annonser