Kandidatuppsats

Nu vet jag vad jag ska skriva om i min kandidatuppsats! Jag ska undersöka kristen o-omvändelse och ställa frågan vad folk själva berättar om varför de lämnar sin tro. Om det är möjligt ska jag fokusera på kvinnors berättelser. Religionssociologin behöver en större medvetenhet om genusperspektiv (inte minst när det gäller kvinnors religiositet och roll i sekulariseringsprocessen).

Om någon fler inser nyttan av att läsa sådana berättelser kan jag tipsa om det här forumet. Saxat ur en av berättelserna:

I must be wholly selfless and put everyone else’s needs before mine. To be anything else was selfish. Hell, self-esteem was selfish! When “The Greatest Love of All” came out, our English teacher had a good, long rant about it. “It’s so self-centered! Me, me, me! Where is God in all that self-centeredness?” I felt so guilty that, for years after, I changed the lyrics when I sang along to “Learning to love your God is the greatest love of all” and “Find your strength in His love.”

Annonser

10 thoughts on “Kandidatuppsats

  1. Intressant ämne!
    Det där med ”självkänsla” är väldigt intressant i vår kultur, i relation till kristen tro. Vad går den sunda vägen mellan självfördömelse och självcentrering, och hur förmedlar vi den? Jag tror att misslyckandet i det står bakom en hel del av just ”ex-Christians” – att människor inte får plats i kyrkan därför att de inte blir mer lika Kristus, utan mer lik den kristna kulturen.

  2. Hej! :) Ja, jag har funderat mycket på det. Vad gör kristendomen med självkänslan? Den kan lyfta upp självkänslan med budskapet att du är älskad som du är, men den kan också skada självkänslan med budskapet att du är dålig och behöver räddas från dig själv. Vi kan också vända på det hela och fråga vad självkänslan gör med kristendomen. En person med mycket självkänsla kanske hanterar de utnämnda auktoriteterna i kyrkan bättre än en som har lite. Intressant, som sagt!

    • För att fortsätta på det spåret lite vill jag dela att jag faktiskt aldrig helt förstått konceptet som det ofta förklaras. Jag blir inte ett dugg upplyft av tanken på att ”finna min styrka i mig själv”, ”tro på dig själv” osv.

      Men om man för en sekund får vara lite generaliserande, verkar det väl ofta vara kvinnor som betonar detta behov av självkänsla – att deras egna vilja faktiskt är viktig. Här kan man ju lägga in diverse tankar om kvinnoförtryck, patriarkat osv :)

      Men kort sagt: kan det vara så att vad många kvinnor menar med att de behöver ”tro på sig själva”, ”älska sig själv” och ”självförtroende”, är något som de flesta män från tidig ålder har fått med sig till att börja med? Detta får sedan konsekvensen att en kristen man som hör tal om att ”lite på sig själv mer”, och i mötet med sin egen referensram, tolkar det som ”bli ännu stoltare och oberoende av andra än du redan är”, medan det för många kvinnor tolkas som ”du behöver inte vara en dörrmatta”.

      Är det en rimlig tolkning av det hela?

      • Roligt att du vill förstå kvinnor bättre :) Ja, det tycker jag är en rimlig tolkning! Det är väl uppenbart att pojkar oftare än flickor får för sig (av vuxna, andra barn och av det maskulina idealet) att vara tuffa och ta plats. Deras ”jag-starka” beteende uppmuntras på olika sätt i en högre utsträckning än flickors. Att ”lita på sig själv mer” kanske inte är vad dessa killar behöver höra, utan snarare att våga visa sin sårbarhet, vara empatiska och bry sig mer om andras behov. Flickor och kvinnor, å andra sidan, kanske oftare behöver höra just det. Att lita på sig själva alltså. Så vi någon gång kan bli av med den här förbaskade könsmaktsordningen.

        Diskussionen kan bli jättestor, men jag har tyvärr inte tid att skriva så mycket just nu. Men skriv mer du om du kommer på nå’t :)

  3. Är väldigt kluven till texten i den låten.
    Den raden om att lära sig älska sig själv är jag helt med på!
    Den delen om att inte hitta någon förebild eller vän, och istället hitta styrkan i sig själv är jag dock inte så stort fan av. Jag är mer av åsikten att vi människor behöver varandra. Och att finna styrka i kärleken till sig själv, och att bara lita på sig själv… nope, det är helt enkelt inte min melodi! För mig ringer till och med varningsklockor. Vi behöver andras stöd, uppmuntran, förmaning, tips och råd och framför allt närhet för att bli hela och sunda människor! Tänk sekter där allt styrs utifrån en persons uppfattning om saker och ting, en person som utnämner sig få sin kunskap från Gud och ALDRIG behöver någon input från andra människor. Om man bara litar på sig själv finns det aldrig något rätt eller fel. Och då blir det verkligen farligt. Vi behöver varandra!
    Men som sagt, jag vet inte riktigt hur jag ska tolka låten, det känns som att den förmedlar lite av både och! Och som sagt, att älska sig själv är ju bra, men att inte lita på någon annan än sig själv, det är inte kärlek!
    Sen kan jag hålla med den där läraren om att den handlar mycket om mig, mig, mig. (förutom det lösryckta stycket om att barnen är vår framtid, att vi ska styrka dom osv. det låter ju fint, men sen börjar hon prata om att man ska styrka sig själv istället, lite motsägelsefullt i mina öron.)

    Suck, långt blev det som vanligt.
    Lycka till med kandidaten! :-)

    • Jo, fast texten säger ju inte egentligen att vi inte behöver varandra på olika sätt! Det är inte en aggressiv text som säger att jag är bäst och att jag bara behöver mig själv. Jag tror att texten är skriven som en berättelse om en person som har saknat självkänsla och nu upplever hur viktigt det är med en grundläggande kärlek till sig själv. Inte den sortens kärlek som inkräktar på och stjäl kärleken till andra, men den sortens kärlek som säger att jag är värd något och jag är lika bra som alla andra.

      Den sortens kärlek till sig själv är ju precis vad som är botemedlet mot ett sekteriskt beteende där flocken följer en ledare! :)

      Jag citerade den här texten just för att jag känner igen den. Det går inte att se i det här korta citatet, men författaren går vidare med att beskriva hur hen lät andra bestämma alldeles för mycket i hens liv. Jag tycker att hen ger en ganska bra exempel på när ett teologiskt motiverat motstånd mot överdriven egenkärlek ”slår över” och blir till självförsummelse eller självförakt.

      Tack, jag skriver på PM:et just nu! :)

  4. Tipsar om Deanna A. Thompson – Crossing the Divide, som diskuterar feministisk kritik mot Luther. I den boken tas bland annat en uppfattning om skillnad mellan manlig och kvinnlig synd upp (självcentrering vs självutplåning). Om du tittar i litteraturförteckningen lär du hitta mycket läsning. Exempelvis refererar Thompson till Daphne Hampson och hennes After Christianity där hon argumenterar ur ett kritiskt feministiskt perspektiv för att lämna kristendomen bakom sig, men också till feministiska teologer som bemöter Hampsons kritik.

    Lycka till!

  5. Väldigt intressanta frågor och tack för länken, den ska jag gräva ner mig i någon gång. Det känns som att man skulle vilja läsa uppsatsen när den blir färdig.
    När det gäller självkänsla kopplat till kristen tro så är det ett svårt kapitel. Det är ju inte helt okomplicerat att försöka känna sig älskad och accepterad av någon/något som jag inte kan se eller ta på. Man får ju inga kramar av Gud direkt. Får skriva mer om det en annan gång eller på min blogg :)

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s