I Dagen den 26/10 intervjuades Stefan Gustafsson, generalsekreterare för Svenska evangeliska alliansen, om hans föredrag om bibelsyn. Han menar att bibelsynen diskuteras för lite. Jag håller med honom. Vi har diskuterat en hel del genom åren, några av mina kristna kompisar och jag. Nu diskuterar vi inte så ofta, men då var det andra bullar. Ofta handlade diskussionerna om Gud, det kristna livet och hur vi skulle tolka Bibeln rätt. Men jag var aldrig med om ett enda tillfälle där vi diskuterade vår bibelsyn. Vi analyserade och problematiserade den aldrig. Inte vad jag kan minnas. Det är anmärkningsvärt hur lätt vi – jag – hade accepterat att Bibeln var, med orden Gustafsson använder, ”en kommunikation från Gud”. Men samtidigt är det inte anmärkningsvärt. Många av oss människor orkar inte tänka så fasligt mycket. Att ta saker mer eller mindre för givet är inte ovanligt och vi kristna ungdomar var bara ungefär som folk är mest.
En annan sak jag tog mer eller mindre för givet var evangeliernas tillförlitlighet. Att lyssna nöjt på en Alpha-föreläsning räknas inte direkt som några riktiga efterforskningar. Dock är inte tron på evangeliernas tillförlitlighet en helt annan sak än tron på att Bibeln är en kommunikation från Gud, eftersom att många argument för att Bibeln ska vara just en kommunikation från Gud bl a bygger på att åtminstone vissa delar av evangelierna (som att Jesus kropp efter korsfästelsen blev lagd i en grav avsedd för en person och att den efteråt lämnades tom) måste vara historiskt tillförlitliga.
Men hur som helst vill jag stanna till vid tilltron till evangeliernas historiska tillförlitlighet i deras helhet. Vad finns det för argument för att tro på evangelierna som redogörelser för historiska händelser? Jag kollar i min bokhylla och hittar Kristen på goda grunder av Stefan Gustafsson, som jag köpte när jag gick bibelskola. Han skriver (på s. 95):
Många hävdar i dag att evangelierna är en produkt av den tidiga kyrkans önskan att upphöja Jesus. De beskriver trons Kristus, inte historiens Jesus. I tidsgapet mellan den verklige Jesus och evangelierna kan mycket ha hänt. Beskrivningen av honom har förändrats och överdrivits, händelser och yttranden har broderats ut, material utan historisk täckning har ställts samman med material som går tillbaka till verkliga händelser… Resultatet är att vi egentligen inte vet särskilt mycket om Jesus, vem han var eller vad han stod för. Det går därför knappast att ta ställning till honom. Eftersom denna hållning fått ett så stort genomslag är det nödvändigt att göra en utförlig analys av vad vi faktiskt kan veta.”
Just Stefan Gustafsson är en svensk apologet som många kristna i Sverige känner till. Därför kan det ju vara praktiskt att diskutera evangeliernas tillförlitlighet med utgångspunkt i Gustafssons ”utförliga analys”. Det tänkte jag börja göra i nästa blogginlägg. (Hans analys är egentligen inte så utförlig, men den är i alla fall ett lagomt stort projekt för mig just nu!)
Men först vill jag bara säga att jag vet att det här är ett känsligt ämne. Just evangelierna är en källa till tröst för många. Kan min diskussion om deras tillförlitlighet missuppfattas som en attack mot ankaret för någons personliga tro? Jag vet att både jag och de flesta av mina kompisar vill tro på det som är sant, inte syssla med önsketänkande. De flesta har åtminstone en läpparnas bekännelse till kritiskt tänkande och jag både hoppas och tror att den kommer från hjärtat. Därför känner jag mig fri att bidra med en diskussion utan att misstänka att jag betraktas (åtminstone av dem som känner mig) som fientlig emot något synsätt. Diskussionen om Bibelns tillförlitlighet är annars infekterad med en stark ”vi och de”-känsla. Vi som är ödmjuka inför sanningen och de som inte vill veta av den. Så tänker tyvärr många i de båda lägren om varandra. Men jag och de som eventuellt engageras med mig står en nivå över sådant, tänker jag.
Det ska dock sägas att inte alla kristna lägger en stor vikt vid evangeliernas tillförlitlighet. Det finns liberala kristna som håller fast vid sin kristna tro även om de är skeptiska till evangeliernas historiska tillförlitlighet. Inte sällan tolkar de Jesus uppståndelse på ett andligt sätt. De tänker inte att hans fysiska kropp svävade upp i skyn, utan snarare att han levde vidare på ett helt nytt och andligt sätt bland lärjungarna och de andra som trodde på honom. De tänker att Gud kommunicerar genom Bibeln ändå. På så sätt står deras tro stadig trots att den historisk-kritiska bibelforskningen stormar omkring dem. Många välkomnar den till och med.
Hur stor betydelse har evangeliernas historiska tillförlitlighet för dig och varför?
Sofia Franzén 
Ska bli roligt att läsa din ”nya blogg”. Om man med evangeliernas historiska tillförlitlighet menar att det är viktigt att de bara beskriver historiska händelser som faktiskt har inträffat så är det inte speciellt viktigt för mig. Jag tror inte att deras främsta syfte är att vara historiska dokument som berättar exakt hur saker gick till. Jag tror att författarna försöker sätta ord på och beskriva något som de inte själva riktigt förstod och använder de berättartekniker och bilder som stod till buds.
Om man nu menar att evangelierna inte är historiskt tillförlitliga och inte ger oss en historiskt korrekt bild av Jesus varför tro på honom alls? Eller varför ”hitta på” en mer liberal kristendomstolkning? Det finns ju knappast någon grund för den då.
Det handlar naturligtvis inte om att ”hitta på” något, frågan är ju på vilket sätt och med hjälp av vilka metoder evangelierna beskriver Jesus, hur vi än vänder oss så måste vi tolka det de skriver på något sätt. Om det skulle vara så att de ibland talar i bilder precis som Jesus använde liknelser så ser jag inte det som något stort problem.
Patric, när jag läser din kommentar kommer jag att tänka på en bok som handlar om den historiske Jesus. Den heter The Meaning of Jesus och är skriven både av NT Wright och Marcus J. Borg. Har du läst den? Wright skriver ur sitt konservativa perspektiv och Borg ur sitt liberala perspektiv. Den är skriven med en väldigt god ton författarna emellan. Bra grejer!
Verkar vara en intressant bok….
Ja, varför tro på Jesus om inte våra evangelier ger en helt korrekt bild av honom? Jag antar att det har att göra med människors existentiella sökande. Många som söker något större hoppas på Jesus. Även om det inte finns någon människa som man kan lita på, kanske man ändå vågar hoppas. Som John Dominic Crossan sa: ”Jesus incarnates a dream, a profound and ancient dream, deeply embedded in the human spirit.”
Väntar med spänning på din kommentar på Stefan Gustavsson! Är det på G snart, eller? :)
Jo, en sak till… jag har funderat många gånger på bibeln som helhet, hur man kan veta att det är GUDS ord, att det är just BIBELN som Gud har valt ut att kommunicera genom. Så det är inget ovanligt här :). Har absolut inte tänkt klart än.
Ett skäl jag ser FÖR det är att Gud bryr sig om oss och därför har gett oss något att vägleda, kommunicera, möta oss igenom. Och att det då vore konstigt om inte Gud såg till att det blev rätt texter. Om det är fel texter, då är ju inte Gud så mycket att ha, eftersom han totalt har misslyckats med sitt sätt att kommunicera med oss.
För jag tror att vi människor behöver något handfast att läsa och försöka tolka, det räcker inte med en flyktig känsla någon gång då och då. Samtidigt som bibeln kan och har använts helt fel, tolkats på det sätt som man själv vill tolka det som osv. Å andra sidan, det är nog ett omöjligt uppdrag även för Gud att fixa en skrift som ingen människa kan tolka fel eller utnyttja för hemska syften. Vi människor är ju inte fullkomliga, vilken tro eller livssyn man än har håller man nog med om det.
Då kommer följdfrågan; Är det hopplöst att tolka bibeln rätt? Vilken nytta gör bibeln överhuvudtaget om det är hopplöst att fatta vad Gud egentligen vill säga genom den?
Jag funderar vidare…
Oj, vad utbroderat det blev, inte meningen. Intressant ämne bara!
Inte blev det för utbroderat, det du skrev! Angående nästa inlägg så har jag skrivit en hel del, men, men jag är inte nöjd med upplägget. Vi får se vilket format nästa inlägg kommer i. :)
Om Gud har omsorg om människor, så borde det finnas en fungerande kommunikation mellan Gud och människor. Det är jag med på. Men varför är denna kommunikation just Bibeln? En ”flyktig känsla” är verkligen inte det enda alternativet till Bibeln. (Finns det förresten någon gudstroende som menar att Gud kommunicerar genom flyktiga känslor? :)) Det finns andra heliga skrifter, vissa mer populära än andra. Många människor väljer att se Gud uppenbarad i naturen eller i vad som kallas för vår moraliska intuition. Det finns massor av sätt som folk tror att Gud kommunicerar på. Antingen genom upplevelser eller tankar, men ofta genom en kombination.
Jag har inte heller tänkt färdigt (vilket jag kanske aldrig har)…
Hej igen=)
Jag menade väl inte riktigt en flyktig känsla, utan mer; om vi inte har några tydliga ord att gå på, så kan det bli (än mer) svårt för oss att ta reda på hur Gud är. Jag kan uppleva en sak och du en helt annan. Jag kan anse att en sak är moraliskt rätt som du tycker är moraliskt fel. Vissa kanske inte anser att det är nödvändigt att veta hur Gud är och hur han egentligen interagerar med oss, så länge vi känner oss säkra på att vi själva vet att ”det här var Gud”, ex. i naturen som du pratar om. Jag hör nog till dom som tycker det känns viktigt, dock… om det finns en Gud som vill leva nära oss, stötta oss, interagera med oss osv. så vill jag veta vem det är jag egentligen har att göra med – i synnerhet om det är den Guden som har skapat allting.
Funderandet fortsätter!
tillägg:
…och då i en objektiv bemärkelse, hur Gud är.
Men frågan är förstås: hur kan vi veta att bibeln går att tolka på ett rätt sätt?
Det här blev ju inte riktigt vad du kommer att ta upp. Som sagt, väntar med spänning på att höra det du vill säga om bibelns och evangeliernas historiska tillförlitlighet! Även om jag misstänker att du har kommit fram till något som inte talar för tillförlitligheten. :) Det är intressant i vilket fall! Du får säkert till upplägget snart :).
Ok, jag tror att jag förstår hur du menar. Det känns lite segt att skriva mer eftersom att jag faktiskt inte känner mig så motiverad just nu. Det här känns som ett projekt som jag tyvärr har lovat att ro i land, snarare än något jag gör för att jag har lust. Sneak peek på vad jag har kommit fram till: Att jag inte är lika övertygad som Stefan Gustafsson om att de argument som han presenterar är hållbara. Att det faktiskt inte är lika enkelt som han framställer det. Det är allt, faktiskt. Knappast så uppseendeväckande, eller i alla fall borde det inte vara det. Han överdriver kanske lite med flit. Undertiteln ”Om sanning i en tid av tvivel” är knappast vad jag skulle kalla tecken på en ödmjuk inställning. Det är inte så svårt att se att han använder stora ord men kanske inte backar upp dem tillräckligt i den lilla pocketbok som det faktiskt är. Det behövs en djupare, mer nyanserad diskussion. Det kanske är lätt att missa om man läser utan några större förhandskunskaper, men det är svårt att missa om man vet lite mer. Jag får väl lov att utveckla detta, men det kan bli segt :P