Del 6: Upplösningen

Ungefär samtidigt som jag upptäckte kristen universalism började jag läsa teologi via Umeå Universitet. Siktet var inställt på att bli präst i Svenska Kyrkan. Jag ville gå tillbaka till rötterna i teologin och få grepp om vad de första kristna trodde på. Jag tänkte att om jag bara grävde tillräckligt djupt skulle jag finna det ursprungliga, det oförvanskade och det sanna.

Efter ungefär ett år av intressanta grundläggande teologiska och religionsvetenskapliga studier började jag läsa koinegrekiska, alltså språket som Nya Testamentet är skrivet på. Vi som gick kursen studerade även exegetik. Det går ut på att lära sig så mycket om en text som möjligt för att tolka den rätt: vem avsändaren är, vilka mottagarna är, vad de trodde på, vilken miljö de levde i, etc. Vi diskuterade den historiske Jesus. Jag insåg hur svårt det är att få en tillförlitlig bild av honom. Jag hittade inget ursprungligt, rent och oförvanskat under alla lager av tolkningar. Ju djupare jag grävde, desto geggigare blev det.

En morgon ställde jag mig frågan om varför jag tror på Bibeln. Varför tror jag att sanningen om Gud och allt annat viktigt finns i den? Jag hade inget bra svar på den frågan. Det kändes som om allt rasade ner under mina fötter. Bara den som har gått igenom något liknande kan förstå. Det var inte bara min verklighetsuppfattning som svajade utan även min relation till den jag värdesatte mest av alla: Gud.

Men jag var inte beredd att släppa min tro så lätt. Jag sökte tröst i kristen apologetik och jag ville bearbeta den här krisen själv. Det som inte filosofie doktorer och andra lärda människor kunde hjälpa mig med, det kunde ingen hjälpa mig med. Jag sökte kunskap, inte förböner eller spekulationer. Trots mitt sökande fann jag inte några övertygande svar. Men istället för att det kändes hemskt att inte veta vad jag skulle tro på började det kännas vettigt. Om jag skulle tro på något överhuvudtaget skulle det krävas starkare skäl än vad jag hade haft. Dessutom insåg jag att jag inte ifrågasatte Gud. Jag ifrågasatte vad andra människor (inklusive de som skrev Bibeln) påstår om Gud.

Det här var ungefär två år sedan. Just nu befinner jag mig ungefär där jag landade då.

För att sammanfatta den här berättelsen: Jag blev en övertygad kristen som tonåring. Jag upplevde att det var en positiv förändring i mitt liv. Men mina upplevelser av en annan teologisk tradition i London, mina möten med oliktänkande, mina reflektioner över helvetet, min upptäckt av kristen universalism och slutligen mina universitetsstudier hjälpte mig att bli mer öppen för olika perspektiv. Trots att jag vet mycket mer än när jag började har jag fler frågor än svar och det känns helt okej.

Som jag skrev i det första inlägget berättar jag detta i syfte att hjälpa dem som går igenom samma slags problem som jag har gått igenom. Jag hoppas att det jag har skrivit kan få vara inspirerande för någon! Kram till er, alla läsare!

Annonser

5 thoughts on “Del 6: Upplösningen

  1. Ping: Förlåt! « Stigen

  2. Hej, jag har läst din beskrivning om hur din tro har förändrats och jag känner igen mig i väldigt mycket av det du beskriver. Jag har tänkt flera gånger att jag ska skriva och kommentera och berätta om hur jag själv ser på saker och ting men det har inte blivit av än…
    Det är bra gjort att du så ärligt och öppet försöker beskriva hur du känner och tror, det är inte lätt att klä alla känslor i ord.
    Ska bli spännande att se var bloggen tar vägen :)
    /Patric

  3. Tack Patric, det var kul att höra! Det vore intressant att läsa om hur du ser på saker och ting och dina erfarenheter! Länka gärna hit om du skriver mer. Eller kommentera här :)

  4. Hej Andreas! Ursäkta det sena svaret! Min tro är just nu i det närmaste obefintlig, men det lilla jag tror på grundar jag på försöker jag grunda på kritiskt tänkande. Det är f ö helt främmande för mig att tro på något för att det kommer från en viss skrift eller en viss person som anses vara en auktoritet. Jag tar nu också chansen att förtydliga att jag är mer intresserad av vad som sägs än av vem som säger det. Det som ”filosofie doktorer och andra lärda människor” hjälpte mig med var argument som jag själv tog ställning till baserat på hur hållbara de var. Vilka titlar de hade spelade ingen direkt roll.

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s