Del 5: Kristen universalism

Som jag skrev i det förra inlägget fungerade det inte för mig att tro på helvetet. Som huvudkaraktären i den svenska skräckfilmen Psalm 21, Stockholmsprästen Henrik Hornéus, uttrycker det: ”Jag kan inte tro på en Gud som är mindre barmhärtig än jag själv.” . Jag kände att det var viktigare att följa mitt samvete än att följa en högre makt, oavsett vad som kallas rätt och fel. Nu när jag tänker tillbaka är det tydligt att det var det viktigaste steget jag tog på min väg.

Snart därefter kom jag över en beskrivning av en teologi som kallas för kristen universalism. Dess särdrag är idén om att det inte finns något evigt straff och att Gud faktiskt kommer att lyckas med att få alla till himlen. Först tyckte jag att den verkade vara en misstolkning av diverse bibelverser. Men ju mer jag läste, desto mer intresserad blev jag. Jag kom över frågeställningar jag inte hade funderat på tidigare: Om helvetet vore ett permanent tillstånd av den värsta tänkbara smärta, varför varnade Gud inte sitt älskade folk Israel för detta straff från början? Varför står det så lite om det i Gamla Testamentet? Varifrån kom tron på helvetet? Hur kunde grekiskans Hades (som betecknade ett dödsrike dit alla människor kommer) översättas med ”helvetet” i Bibeln? I ett tidigare inlägg om just min brottning med tron på helvetet skrev jag bland annat att jag började se mig omkring och fann att de självklara svaren inte var så självklara längre.

Jag blev så småningom en kristen som trodde på det större hoppet, som det brukar kallas. Det har funnits (och finns) många framstående teologer, bland andra Karl Barth, som har hoppats på allas frälsning men som inte velat tro på det hoppet. För mig har det aldrig känts som ett alternativ. Skulle jag bekänna min ”klassiskt” kristna tro på helvetet samtidigt som jag skulle försöka hysa ett hopp att den inte var sann? Skulle Gud tillåta allt snack om att han skulle låta folk lida för evigt om det inte var sant? Tillåt mig tvivla, med tanke på all dålig PR som den doktrinen har gett.

Det finns mer att berätta, men det sparar jag till nästa del. Jag skriver ju inte alltför ofta, så ett tips är att prenumerera på bloggen så att ni inte behöver kika in förgäves efter en uppdatering som låter vänta på sig. Kolla i menyn uppe till höger!

Annonser

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s