Del 4: Störande tankar

Detta är inlägg fyra i en serie om min väg, som även kan kallas för min andliga resa. Jag tror förresten att vi alla är på en slags andlig resa genom livet, oavsett om vi har tänkt på det eller inte.

I den förra delen skrev jag om mina funderingar på hur lite det kan märkas när en människa tar det avgörande steget att bli kristen.[1] För många kristna betyder det att de kommer till himlen istället för till helvetet när de dör. Ett ganska stort steg alltså.

Det är lite märkligt att det någon gång, från kristet håll, påpekades att jag tänkte för mycket på helvetet. Jag tycker snarare att jag tänkte för lite på det. Med tanke på sakens natur, menar jag. Hur kan man tro att djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka (1 Pet 5:8), att en sjö som brinner av eld och svavel är platsen för alla otrogna (Upp 21:8) och att judarna levde och dog under fruktansvärda former i koncentrationslägren bara för att möta ett ännu värre öde efter döden – och inte tänka på det så värst mycket? Vi människor har en tendens att få en starkare psykologisk reaktion på det som är oerhört hemskt än på det som är trevligt. Därför stördes jag naturligtvis av tanken på helvetet. Det som är anmärkningsvärt är att så många kristna, muslimer och andra kan tro att en så fruktansvärd dom hänger över så många i deras vardag och samtidigt inte störas så värst mycket av det.

Å andra sidan vet jag hur jag brukade tänka för att inte störas av det. För det första tänkte jag att Gud är god. Allt vilar i Guds händer och Gud är rättvis, så det kan egentligen inte bli fel. (En klen tröst egentligen, då jag ju hade en tydlig beskrivning av hur det skulle bli! Take it or leave it!) För det andra tänkte jag att det alltid är möjligt att människor kommer till himlen utan att jag vet om det. De kanske ber till Gud i sin sista stund. Gud är ju nådefull, så de kanske (likt rövaren på korset) inte avkrävs någon bekännelse i stil med att Jesus är Herre och att Gud uppväckte honom från de döda.

Men ändå. Det räckte liksom inte. Gud skapade helvetet[2] och enligt kristen tro är allt Gud gör gott. Men jag kunde inte förstå hur det kunde vara gott att låta miljarder människor lida i evighet. Om de nu inte kunde vara i närheten av Gud, varför inte bara låta dem dö åtminstone? Jag fick inte ihop det. Den kognitiva dissonansen blev alarmerande och krisen blev ett faktum, särskilt eftersom att frågan berörde några av mina allra närmaste och käraste. Men det skriver jag mer om nästa gång!


[1] Vissa gånger märks det väldigt tydligt, t ex när en person blir fri från sitt missbruk eller kriminalitet. Men det började kännas underligt att det som tänktes vara ett så stort steg kunde märkas så lite i en persons liv och karaktär.

[2] Påståendet att människor skapar och väljer helvetet helt själva har ingen verklighetsförankring. Fråga vilken icke-kristen som helst om de vill plågas för evigt så får du höra!

Annonser

One thought on “Del 4: Störande tankar

  1. Ping: Del 5: Kristen universalism « Sofia Franzén

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s