Del 2: Mötet med en annan teologisk tradition

Det här är fortsättningen av en berättelse jag påbörjade i det förra inlägget.

Jag hade alltså blivit kristen. Jag både predikade och var en tvivlare, precis som det är för de flesta kristna och troende i allmänhet. När jag nu läser igenom det jag skrev i ett tidigt skede kan jag börja gråta. Det jag trodde på då var så innerligt och så enkelt. Jag försökte verkligen skydda mitt inre och min passion. För mig var en sann tro en varsam och omsorgsfull kärleksrelation. Detta var innan jag hade börjat anpassa mig till det man skulle tro på för att vara en överlåten kristen, vilket jag nämnde i slutet av mitt förra inlägg. Det var innan någon hade övertygat mig om att Guds vilja kunde gå tvärtemot vad jag själv upplevde i min relation med honom. Det skulle visa sig vara allt annat än enkelt att isolera denna relation från allt som kunde komplicera den.

Nästa anhalt på min resa var när jag bodde i London och jobbade i en evangelikal anglikansk kyrka, St Helen’s Bishopsgate. De visade sig vara kalvinister, eller med andra ord reformerta kristna. Deras teologi och kyrkokultur påminde en hel del om min egen, men samtidigt fanns det stora skillnader. En skillnad var deras tro på predestinationsläran som säger att Gud väljer vilka som ska bli kristna och därmed vilka som ska bli frälsta och få komma till himlen. Det provocerade mig enormt! Hur kunde de tro att Gud inte ville att alla skulle bli frälsta? De svarade lugnt att det var svårt att smälta, men de betonade vikten av att sätta en större tillit till Bibeln än sina egna känslor. Det var ett resonemang som jag förstod och accepterade, men ändå. För mig förblev det upprörande och det innebar många tårar, många diskussioner och en stor rädsla för att det var sant. Vad jag än tyckte om den tron var den inte svår att stödja i Bibeln. Ni kristna som inte är bekanta med kalvinism skulle bli förvånade om ni kände till logiken i deras teologi och deras ansträngningar för att tolka Bibeln med omsorg. I vanlig ordning kunde grymheten motiveras med att de som drabbades, som här var de ofrälsta, var onda. Människans fria vilja är inte heller direkt omtalad i Bibeln, påpekade de.

Ändå klarade jag mig undan en större kris i min tro. När jag flyttade hem till Sverige var allt som vanligt och jag ville återanpassa mig till mitt eget sammanhang. De flesta av mina kristna kompisar hade aldrig brytt sig om att undersöka kalvinistisk teologi. De flesta avvisade den utan någon större eftertanke. De hade sina föreställningar om Gud och sin bibeltolkning och jag klandrar dem inte för det. Jag såg inte heller med ödmjukhet på de reformerta kristnas teologi. Jag tyckte bara att den var fruktansvärt hemsk och kärlekslös. Jag förstod nog inte då hur mycket den här erfarenheten skulle komma att påverka mig. Först i efterhand lärde jag mig något. Den viktigaste läxan jag fick med mig var att det finns betydande skillnader i bibeltolkningarna även bland människor som har samma bibelsyn. Dessutom finns det människor som har en personlig och nära relation till Jesus men som samtidigt tror ganska olika om honom och vad han egentligen gjorde på korset.

Nu har detta redan blivit långt men jag vill inte banta ner det, så jag tar en paus igen. Ha en trevlig helg, alla!

Annonser

10 thoughts on “Del 2: Mötet med en annan teologisk tradition

  1. Ja, jag blir nyfiken på att höra mer, framförallt om vilka bibeltolkningsvägar du själv har valt på den här resan.

  2. Ping: Funderingarna börjar: Det lilla steget mellan helvetet och himlen « Sofia Franzén

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s