Del 1: Hur jag blev kristen

Det har funnits en text som har legat och växt i mina tankar under snart ett år. Nu är det dags att visa den! Jag vänder mig speciellt till dig som mår dåligt av något i din tro. Jag hoppas att min berättelse ska vara till hjälp för dig som går igenom samma slags problem som jag har gått igenom.

Jag har trott på Gud så länge jag kan minnas. När jag var liten var Gud en Far, precis som jag tror att det är för många barn som växer upp i en miljö som är bekant med kristen tro. När jag var sexton år hade jag vad som brukar kallas en andlig upplevelse. Det var en söndagsförmiddag och jag läste en text om Jesus, för jag kände att jag ville ta min kristna tro på allvar. Dessutom var jag sårbar och behövde hjälp. Jag fylldes av en underbar känsla av kärlek. Så stor och underbar att jag bara kunde tänka att det var en droppe av himlen som hade rört vid min själ.

Under åren som följde växte mitt intresse för Bibeln och jag kom i kontakt med andra kristna. Men jag tappade aldrig kontakten med mina icke-kristna vänner. EFS-kyrkan i Piteå ordnade en Alpha-kurs som jag deltog i hösten 2000. Jag stortrivdes med att få diskutera. För första gången märkte jag att jag intog en mer skeptisk position när andra var väldigt övertygade och att min egen övertygelse kom fram starkare tillsammans med dem som tvivlade. Några år senare blev jag medlem i EFS-kyrkan. Ett år efter studenten flyttade jag till Uppsala och gick Johannelunds bibelskola under ett helt läsår. Jag gick med i ett internetforum för satanister och diskuterade med dem. Det är ingen överdrift att säga att jag brann för Jesus.

Jag upptäckte att ett liv som kristen kunde vara både fantastiskt och svårt. Det var underbart att lita på att Gud var en vän som alltid var där. Det var tryggt att dela en djup gemenskap med mina kristna kompisar. Det var trevligt att vara i kyrkan med alla snälla tanter och farbröder. Att ha ett stort uppdrag att kämpa för och att ha ett budskap att nå ut med passade min meningssökande personlighet. Det kändes faktiskt ganska sunt att inte dricka alkohol när jag var så ung. Just då passade det mig väldigt bra.

Men det var inte lika trevligt att fundera på att det bara var vi kristna som skulle till himlen. Många som jag stod nära var inte kristna. Att de för evigt skulle vara i helvetet om inte de också blev kristna ville jag inte tänka på. Sedan var det förstås också svårt att leva som jag lärde. Det är inte direkt någon enkel livsstil att vara kristen, även om man inte följer allt i Nya Testamentet bokstavligt. Till sist kunde jag tycka att Bibeln var svår att omfamna helt och hållet, men det var faktiskt något jag kom till rätta med efter några år. Jag lärde mig att tolka dess kvinnosyn på ett positivt sätt. Jag såg till och med våldet, dödandet och krigen i Gamla Testamentet som ett uttryck för en kärleksfull Guds helighet.

Jag vet hur rastlös man kan känna sig inför långa texter på internet, så jag postar detta som första delen av min berättelse. Den andra delen kommer snart, jag lovar!

Annonser

8 thoughts on “Del 1: Hur jag blev kristen

  1. Ping: My Digital Footprints « Warcry

  2. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen. Och förutom att du är en väldigt intelligent, reflekterande och empatisk kvinna så är du också fantastiskt vacker. Detta kortet på dig är helt underbart – precis som du! (Beröm till fotografen också som kan fånga din själ på detta fina sätt) :)
    Kramar

  3. Vad härligt med en som på allvar vågar pröva de teologiska tankarna. Har nyss hittat in på din blogg, och kikat lite på några äldre inlägg. Ser fram emot fortsättningen!

    På tal om universell frälsning, som du verkar ha skrivit en del kring: Det här är ju (kanske slår jag in en öppen dörr här, dvs du vet redan allt om detta) på intet vis några nya, ”moderna” tankar, utan har stötts och blötts genom större delen av kyrkans tradition. Origenes, Isak Syriern m.fl. Inom katolsk och ortodox tradition uttrycks läran oftast så att man ”lär” dubbel utgång och ”hoppas” på universell frälsning. N.T. Wright (anglikansk biskop emeritus, exegetikprofessor, har skrivit enormt mycket, och mycket bra!) skriver om temat i sin ”surprised by hope”, där hans egen slutsats kring detta är att möjligtvis ett fåtal som så totalt har vänt sig bort från Gud och all godhet skulle sluta i någon evig förtappelse/frånvaro av Gud. Framförallt poängterar han att Jesu budskap om riket i huvudsak handlar om hur riket bryter in NU, och att kristen tro aldrig främst handlat om att människor inte ska komma till helvetet efter döden, utan om att frälsa människor från deras olika helveten redan nu. Vem skulle, ställd inför Guds strålglans, kunna låta bli att böja knä inför Jesu namn, och bekänna honom som herre? Här anspelar jag alltså på en av universalistiska verserna hos Paulus, Fil 2:10-11.

  4. Parbring: Tack för din uppmuntran! Ja, jag är glad att säga att jag känner till att läran om universell frälsning går långt tillbaka. Den omfamnades i en eller annan form av många kända och på sin tid betrodda och erkända teologer. Jag tror att det är mer ”klassiskt” att kunna vara öppen i frågan än att ha den moderna evangelikala attityden.

    Jag har inte läst ”Surprised by hope” och det du tar upp att Wright skriver är intressant. Jag blir nyfiken på hur han kommer fram till det, men jag antar att jag får låna boken :) Ja eller hur, i evangelierna är det tydligt att Guds rike är menat att bryta igenom här och nu. Har du läst ”The meaning of Jesus”? Den är en bra jämförelse mellan Wrights tankar om Jesus uppdrag och Marcus Borgs tankar. Jag gillar att de har respekt för varandras sätt att tänka även om de tänker så olika.

    Ja, den där versen hos Paulus verkar svår att förena med något annat än att dessa ”alla” också ska bli frälsta. Många är väl sugna på att omtolka ordet ”alla” eller att ”se det i den teologiska kontext” som det står i, men det är enligt min mening att trycka in den mångfacetterade bibelteologin i en för trång egen mall.

    Allt gott!

    • Jag kan inte annat än låta bli att flika in med en kommentar. Varför betyder det per automatik att de som böjer knä för Fadern och bekänner Jesus som Herre blir frälsta? Kan det inte lika gärna handla om att när Jesus en dag kommer åter så böjer de knä inför honom som man gör inför en övermakt? Den versen är väl knappast en av universalisternas starkaste verser även om den gång på gång hänvisas till.

      • Jag sa inte att den versen per automatik betyder det. Jag menar att den är svår att förena med att något annat än att de ska bli frälsta. För att förtydliga gäller detta endast om människor kan bli frälsta genom att böja knä inför Gud och om människor kan bli frälsta efter livet på jorden. Om en del av dem som böjer knä gör det motvilligt eller inte är en fråga som kan besvaras med större säkerhet först efter en analys av grundtexten, men min spontana tolkning är att Paulus föreställer sig en scen av äkta masstillbedjan som glädjer Gud.

        Men om en del (många?) i denna stora skara skulle böja knä motvilligt, betyder det då att de inte är frälsta? Jag förstår inte vad som krävs mer än att böja knä inför Gud som en övermakt för att bli frälst, även om det vid detta (inledande?) tillfälle sker motvilligt. Alla människor är ju enligt kristen teologi mer eller mindre motvilliga till Guds övermakt på grund av syndens grepp om den mänskliga naturen, åtminstone inledningsvis.

        Jag tror att det stora problemet som många har med att tolka den här scenen som glädje och tillbedjan är att de inte tror att man kan omvända sig efter döden och visst finns det ett stort stöd för den tanken i Bibeln. Jag tänker på liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Nu märker jag hur mina tankar om den här versen utvecklas. :) Kanske kan de inte bli frälsta även om de uppfyller frälsningsvillkoret/frälsningsvillkoren för att det ändå är för sent. Det låter tragiskt och kanske orimligt, men visst är det en möjlighet. Som jag kommer att ta upp framöver i min berättelse tycker jag att delar av kristen teologi ÄR orimlig.

        Det är roligt med kommentarer, men jag ser helst att du tar din fråga till ett inlägg om handlar mer specifikt om universalism om du vill fortsätta att diskutera.

  5. Ping: Fortsättningen av min väg « Sofia Franzén

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s