Förtjänar alla människor helvetet?


Jonathan Edwards (1703-1758) är en mycket ansedd teolog och filosof. Han var renlärig och intellektuell. Han hade också en extremt mörk människosyn.

När han skrev om väckelsen i New England försvarade han känsloargument och att predika skräck när det är nödvändigt, till och med för barn, vilka han menade är som huggormsyngel i Guds ögon om de inte är kristna.

Han predikade den 8 juli 1741 för församlingen i Connecticut över temat Sinners in the hands of an angry God. Många av er har säkert hört talas om denna kända väckelsepredikan. Detta sa han som tillämpning av sitt budskap:

”The God that holds you over the pit of hell, much as one holds a spider, or some loathsome insect over the fire, abhors you, and is dreadfully provoked: his wrath towards you burns like fire; he looks upon you as worthy of nothing else, but to be cast into the fire; he is of purer eyes than to bear to have you in his sight; you are ten thousand times more abominable in his eyes, than the most hateful venomous serpent is in ours.”

”Gud tycker inte att du förtjänar något annat än att bli kastad till helvetet. Du är förhatlig i Guds ögon som ofrälst.” Det låter som något djävulen skulle säga. I dag säger man oftast inte att ofrälsta är förhatliga i Guds ögon.

Att jag inte skulle vara värdig, som i förtjäna, något annat än att bli kastad i helvetet är dock en tanke som är mer än bekant.

Är denna mörka människosyn något som måste tillhöra den kristna tron? Förr fick den tyvärr stärka underlaget för våldet och dödandet under korstågen, häxbränningarna, inkvisitionens dödsdomar med mera. Får den konsekvenser även i dag? Vilka i så fall?

Jag har accepterat tanken på att alla människor förtjänar helvetet ganska länge. Jag vet hur logiken går. Men det är bara det att jag inte riktigt vet om jag kan acceptera förutsättningarna i resonemanget längre. När jag nu läser vad jag trodde förut ryggar jag nästan tillbaka.

Detta är ett tema som jag tänkte spinna vidare på i kommande inlägg.

Annonser

16 thoughts on “Förtjänar alla människor helvetet?

  1. Han skenar iväg rejält där Edwards, men tanken att människan är ett orättfärdigt kryp i Guds ögon hämtade han nog från Bibeln. Skulle tro att det är Bildads ord från Job 25 han bygger på

    ”Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud,
    eller någon av kvinna född vara ren? Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet,
    människobarnet, den masken.”

    Bara för att någon går till överdrift behöver det inte betyda att grundtanken är fel. Bara för att det skapades avskyvärda kommunistdiktaturer så tycker jag inte det är skäl för att sluta kräva ekonomisk rättvisa t ex. Man får akta sig så att man inte vänder sig bort i ren reflex när vissa dundrar på för mycket, för där kan ju finnas ett korn av sanning innanför den hårda skorpan.

    Välsignelse!

  2. Men är detta helt fel? Innan korset så var vi verkligen värdiga helvetet, men genom Jesu offer så räddade han oss från det…

    Är inte det fantastiskt?

    Tanken om att man INTE förtjänar helvetet blir lite farligt…

    Varför? Jo om någon inte gör det, har man då inte också förtjänat sin frälsning = korset onödigt i sådana fall?

    Bli det inte en gärningslära då?

  3. Kul att ni hittade hit! Det är nog all thanks to en viss pastor i Borlänge.

    Ja, visst tycker jag att det finns ett korn av sanning i att alla människor under sin livstid gör det onda. I alla fall om de lever nog länge. Dock tycker jag att det är en milsvid skillnad mellan detta och att förtjäna ett evigt straff för att man inte är som Gud.

    På vilket sätt skenade Edwards iväg? Jag tänker att om man tror som han, borde man kanske ta till alla nödvändiga metoder för att få folk till Gud?

    Visst, tanken om att man inte förtjänar helvetet leder till att man i så fall förtjänar himlen.

    Jag upplever det som en absurd polarisering mellan att antingen förtjäna helvetet eller förtjäna himlen. Det finns inget mänskligt mellanting. Antingen är man lika förtjänt av straff som djävulen själv eller så är man lika rättfärdig som Gud själv.

    Ett enda avsteg från Guds perfektion gör att man förtjänar samma straff som Satan.

    Är det verkligen rimligt för en människa? Eller ska det accepteras för att det står i Bibeln även om det låter orimligt?

    Mina tankar kanske är orediga i denna sena timma, så jag reserverar mig för otydlighet.

    God natt!

    • Erkänner att jag också hittade hit via en viss pastors länkande…

      Jag håller dock helt med dig. Och det faktum att en stor del av Rob Bells kritiker i USA helhjärtat delar Jonathan Edwards beskrivning gör mig väldigt fundersam.

      Jag läser teologi i Uppsala, och har precis skickat in min B-uppsats om försoningslära till opponenten. Den handlar om klassisk försoningslära. Det jag framför allt finner intressant med den synen är att ”rättvisa” inte antas vara ett av Guds attribut i sig, utan snarare en sorts kärlek som Gud visar.

      Enligt detta sätt att se det är inte Guds vrede något som står i konflikt med hans kärlek, utan ett sätt för Gud att uttrycka kärlek!
      Det innebär även att Gud aldrig straffar någon eller något utanför sin kärlek, utan alltid för att i kärlek upprätta människan och världen.

      Här är en länk till min uppsats, som alltså dock inte är klar: http://dl.dropbox.com/u/1008566/TillintetgorDjavulensGarningar.pdf

      • Hej och välkommen Peter!

        Jag kan se bilder framför mig när du säger att du läser teologi på Johannelund (det såg jag på din blogg). Jag gick bibelskolan där 2003-2004 :)

        Jag har en sympati för tanken att rättvisan är en aspekt för kärleken. Självklart måste den vara det, tänker jag! Dessutom är det bibliskt. Gud dömer och upprättar av kärlek till världen.

        Det är bland annat därför jag har svårt att acceptera ett evigt straff där rättvisan aldrig skipas och brotten aldrig sonas för att straffet och syndens konsekvenser pågår för alltid.

        Tack för länken till din uppsats. Även om jag tyvärr inte hinner läsa just nu…

        Ha det gott!

  4. Tjena!
    Ja man ryggar tillbaka lite när man hör Edwards predikan.
    Jag vill bara lyfta fram några saker.
    1. Edwards är mest känd för denna svavelosande predikan men det bör sägas att han för det mesta predikade om Guds nåd och kärlek, på ett väldigt milt sätt.
    2. Denna predikan behöver sättas in i sitt sammanhang. Det här var människor som var väl bekanta med evangeliet och nådebudskapet. Syftet var inte att skrämma någon till frälsning utan att väcka de kristna.
    3. Vi behöver fråga oss varför Gud använde någon med sådan människosyn att bli en väckelseledare.
    4. Edwards predikningar och arbete ledde tusentals av människor till tro.

    Jag tror att vi också behöver förstå att detta var i en annan tid. Idag har vi svårt för denna typ av predikningar därför att vi upplever det som en kontrast till kärlek och människans värde. Denna typ av predikningar och syn på människan som ond, ses idag som en kränkning av mskan på ett sätt man inte gjorde då.
    Denna människosyn ses idag också som svår att förena med att Gud älskar varje människa, men då kunde man lättare skilja på vem människan är och vad människan gör.

    Jag tror att detta är ett kulturellt problem. På samma sätt har vi ju jätteproblem med guden i gamla testamentet som drar ut i krig och utplånar flertalet folk, med kvinnor och barn etc. Vi kan inte förena det med kärleksguden i NT.
    Vi har tappat något.. eller snarare fått snedvridna syner på kärlek och människan,

    • Vadå ”men då kunde man lättare skilja på vem människan är och vad människan gör”?

      Edwards säger: ”YOU are ten thousand times more abominable in his eyes, than the most hateful venomous serpent is in ours.”

      Inte ”Your sins are”.

      Verkar för mig som att man inte skiljde på det överhuvudtaget.

      • Idag har vi en skamproblematik som jag tror inte fanns då på samma sätt. När vi hör ett sådant uttalande så kan det väcka en massa känslor av självfördömelse, självförakt mm. Trots att man uttryckte sig ”You are…” så tror jag att man förstod att det handlade om synden i människan, och inte hennes värde.
        Vill tillägga att jag inte är reformert, och att jag egentligen inte står bakom detta sätt att uttrycka sig. Speciellt inte idag. Men jag vill problematisera, för jag tror att en sådan predikan väcker oerhört mycket associsationer hos oss idag, som den inte gjorde för dem, där och då.

        På samma sätt när Bibeln talar om människan som en mask, eller när profeterna använder liknande bilder, så tror jag inte att man tolkade det som en nedvärdering av människan. Det är bilder som beskriver hur lågt människan har sjunkit i moraliskt avseende. Men när exempelvis Hitler använde liknande språkbruk om människor (judar), att de är ohyra, råttor, kryp, är det utifrån ett människoförakt. Det finns en stor skillnad där som vi har svårt att se idag. Vi läser in människoförakt i Edwards predikan, vilket jag tror är fel.

  5. Välkommen Erik!

    Jag tror inte att det var vanligare förr att folk hade en känsla av värde som var oberoende av deras beslut och gärningar i livet. Snarare tror jag att man dömde sig själv och andra väldigt hårt beroende på vad man gjorde. Människovärdet var inte riktigt lika på tapeten som i dag.

    Folk reagerade med att ta självmord i samband med detta helvetiska väckelsebudskap. Två personer tog självmord, varav en var Edwards morbror (eller farbror). Folk spydde och svimmade under mötena. Edwards försvarade detta med att det var Guds Andes verk. Jag tror att det var fysiska reaktioner av biologiska varelser som inte tål hur mycket psykisk påfrestning som helst.

    Dock är jag inte säker på att detta är fakta. Det står bara i en Wikipedia-artikel under The great awakening. http://en.wikipedia.org/wiki/Jonathan_Edwards_(theologian)

    EDIT: Edwards menade självklart inte att självmorden var Guds Andes verk utan Satans. Spyorna var dock Guds Andes verk. Självmorden skedde några år innan han höll denna predikan, men i samband med samma väckelse. Jag tror att deras förtvivlan delvis berodde på budskapet om predestination. Gud hade ju bara utvalt vissa till att bli frälsta medan de andra med all rätt förtjänade helvetet och Gud hade ingen skyldighet att rädda dem.

    Jonathan Edwards är inte ensam om att anse att detta budskap är bibliskt. Om man tillhör den reformerta traditionen är detta väldigt bibliskt. Självklart mer bibliskt än den kätterska universalismen.

    En annan sak. Visst var Edwards säkert mild i tonen för det mesta. Men jag tycker inte att tomten vore så snäll om han delade ut julklappar nästan hela tiden, förutom när han vid något enstaka tillfälle kastar ruttna ägg. Särskilt inte om han aldrig ångrar äggkastandet utan tyckte att det var gott och bra.

    • Att människor spyr är inte helt ovanligt i samband med Guds verk. Jag skulle inte säga att det är ett Andens verk, snarare en reaktion på något Gud gör.
      Jag har själv varit med om att människor kräks, ofta har det att göra med nån form av befrielse från orenhet eller kontroll.
      Det var ju mycket andliga manifestationer under väckelsemötena, Edwards brottades mycket med det och har skrivit hela böcker om det. Hans egen fru hade ju en del märkliga manifestationer för sig, om jag minns rätt så kunde hon hoppa upp och ner i flera timmar i sträck.
      När det gäller de två självmorden så vet jag inte jag skulle lägga skulden på Edwards eller hans predikningar. Vi vet alldeles för lite kring det. Jag tycker dock, som Edwards själv, att det vore mer troligt att satan ligger bakom det, i syfte att få väckelsen att dö ut. Satan tar till alla medel han kan för att döda väckelsen.

      Hursomhelst, jag vill inte försvara den här predikan för mycket, för jag tycker egentligen inte att den är bra. Jag ville bara nyansera lite.

  6. Sofia, bara angående universalism då…
    Jag ser det inte som självklart att man genom att förkasta tanken på helvetet som evigt straff måste välja att tro på universalismen. Den Ortodoxa kyrkan tror att helvetet inte är ett straff, utan ett sinnestillstånd för personer som hatar Gud när de är i himlen. Gud gör allt han kan utan att tvinga någon, men om en människa har valt att gå bort från Gud kommer inte Gud att tvinga deras hjärtan.

    Jag vet inte hur du tänker här. Jag tror i alla fall att den viktigaste principen som jag vill slå fast är den som C.S. Lewis sade i ”Den stora skilsmässan” – ”Hell is locked from the inside”.

    Den stora frågan är ju egentligen hur den fria viljan och syndens makt är. Inte hurdan Gud är.

    Jag tror att universalister i många fall har ett gott hjärta bakom sin teologi. Men jag undrar om det egentligen är en filosofiskt genomtänkt position. För några år sedan var jag i samma tankebanor – Helvetet är nog bara en sorts skärseld. Men sedan har jag funderat, och sett hur konsekventa universalister brukar argumentera.

    ”Det finns ingen fri vilja, till slut kommer allting att ära Gud”

    ”Gud ligger bakom allting, ont och gott, men till slut blir allt som han vill det!”

    …Det låter PRECIS som kalvinism, förutom att det är enkel utgång istället för dubbel. Vad är då det gemensamma? Förnekandet av möjligheten att välja.

    Det finner jag läskigt med konsekvent universalism.
    Jag tycker, ironiskt nog, att det blir en skev Gudsbild. Någon som tvingar fram kärlek. Eller att min kärlek och mina tankar och känslor egentligen bara är något som är determinerat efter vad som behagar Gud att jag ska tänka och känna.

    Jag vet inte hur du tänker här, men där har vi mina funderingar kring det hela. Jag HOPPAS att så många som möjligt skall bli frälsta, och kanske alla blir det till slut. Men om Gud tar den fria viljan på allvar, och synden verkligen är så allvarlig som Bibeln beskriver den, att den fördärvar, förstör, förblindar… Att man kan synda mot den Helige Ande och förhärda sig… Detta tillsammans med Guds relationella, kärleksfulla natur gör att jag har stora problem med en kalvinist-universalistisk syn på viljan och hur Gud drar människor.

    Frid!

  7. Förresten, kul att du gått på J-lunds bibelskola! Det var en viktig tid för mig, Gud gjorde mycket i mitt liv. Hur var din egen upplevelse? Hade du Tommy eller Lena när du gick? Jag skrev som sagt uppsatsen för Tommy :)

    Undrar om man har några gemensamma bekanta då. Jag känner iaf en del från EFS i Piteå, men då jag vet hur Google funkar med bloggar vet jag inte om jag vill notera deras namn här :P

  8. Hej igen Peter,

    Nä, självklart måste man inte tro på universalism om man inte tror på ett evigt helvete. Det finns många andra alternativ.

    Jag köper dock inte den fria viljan som en invändning mot universalism – i alla fall inte utifrån den kristna tron. Fri vilja är ingen nödvändig förutsättning för kärleken. Vad jag vet har personerna i treenigheten aldrig valt att älska varandra av fri vilja. Det finns inget stöd för det i Bibeln och ändå förutsätts det bara som en sanning. För det andra har inte tanken om fri vilja i den bemärkelse vi brukar använda ordet något ordentligt stöd i Bibeln.

    EDIT: Inte för att jag gillar det. Men mycket av detta fick jag lära mig den hårda vägen när jag jobbade i en evangelikal kalvinistisk kyrka i London. Jag är alltså helt med på din definition av kärlek och relation om jag får tänka fritt. Men det är inte en gedigen invändning på biblisk grund.

    Du verkar vara en duktig teolog. Jag hoppas att du har en fortsatt härlig tid på Johannelund. Bibelskolan var väldigt givande för mig med. Särskilt den första terminen. Mycket brottning med teologiska spörsmål blev det i korridorsköket och loggboken :)

    Jag hade Lena, men inte Tommy (enligt vad jag minns! Usch om jag har glömt!). Ja, vi har säkert gemensamma bekanta på EFS i Piteå. Vår präst, t ex? :)

    • Kul! Du gick tydligen året efter Daniel F. Vet du vem det är?

      Och tack för berömmet. Jag uppdaterar inte min blogg så ofta bara, börjar snart bli dags igen, om inte annat för att ”publicera” min färdigrättade uppsats :)

      Vad var det du fick lära dig ”den hårda vägen” i St. Helen’s? Att TULIP inte är så fantastiskt?

      För universalism är ju i princip TUUIP. Bara ändra på detaljen vilka som utväljes, så är teologierna identiska.

      Inte för att guilt-by-association är bra, men jag undrar mest hur du reflekterar kring detta :)

  9. Daniel F… Det ringer ingen klocka, men kanske om jag får se honom? :)

    Bra med folk som orkar vara riktigt seriösa i sina blogginlägg :)

    Det jag fick lära mig den hårda vägen var en hel del ;) Men just här syftar jag på att den fria viljan inte är ett särskilt bibliskt koncept. Den är inte nödvändig för kärleken som sådan. Jag tycker fortfarande att det låter konstigt, men ska man argumentera utifrån Bibeln kan man både ha och mista den fria viljan som faktor.

    Jag tycker alltså att det är sunt att resonera som du gör, men inte för att det nödvändigtvis är mer bibliskt utan för att det låter vettigare. Jag vill att vi ska ha fri vilja. Med det sagt anser jag inte att kristen universalism utesluter fri vilja. Den innebär bara att Gud kan, givet obegränsad tid och obegränsade möjligheter att ordna omständigheterna, göra med alla det många tror att han gör med vissa. (Ordnar omständigheterna så att de ska bli enligt hans plan, för att han förutsäger hur vår fria vilja fungerar.)

    Så tänker jag i alla fall.

    • Okej… Kanske återkommer med bild eller så då :P

      Den fria viljan behandlas inte i filosofiskt ingående detalj så mycket i Bibeln därför att den av antikens författare i princip var en självklarhet. Det är egentligen väldigt svårt att bevisa fri vilja… Eller snarare att motbevisa determinism. Har man väl bestämt sig för att Gud ligger bakom allt som sker i Bibeln, så är det ett par väldigt ofalsifierbara glasögon man sätter på sig. Hur kraftigt en text än betonar att människan har ett val, kan deterministen säga att Gud styr de fria valen bakom kulisserna.

      Nu kan det verka som att jag är lite för Boydifierad här, och det är jag troligtvis efter mitt uppsatsskrivande… Men se här för bibliska argument för fri vilja: http://www.gregboyd.org/qa/predestination-free-will/verses-in-question/what-is-the-biblical-basis-of-free-will/

      Vad gäller universalism + fri vilja… Tja, jag är helt med dig att Gud aldrig vill ge upp en människa. Och jag är öppen för tanken att en stor majoritet kanske blir återvunnen till slut. Men återigen, jag tycker att så många texter talar om förtappelse i Bibeln att jag bara tycker att det blir godtyckligt att tänka sig något annat.

      Om jag ska vara ärlig känns det som att du betonar filosofiska och intuitiva argument för att alla ska bli räddade, medan du är bibliskt oövertygad om en fri vilja.

      För mig är det tvärtom. Jag ser fri vilja som en intuitiv självklarhet, medan jag är bibliskt oövertygad om att vi kan med säkerhet veta att alla blir räddade.

      Då är frågan, vilket påstående har mest bibelmaterial som talar mot sig?

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s