Längtan efter Gud

Jag kom hem från kyrkan och gjorde en tallrik pennepasta, tomatsås med kidneybönor, riven morot och pressad vitlök. På bordet låg det senaste numret av Dagen, en dagstidning på kristen grund. Anders och jag fick en prenumeration på den av några omtänksamma vänner i bröllopspresent.

Jag fick syn på en intervju med Lina Mattebo, en 25-åring som siktar på att bli journalist. När jag läser hennes blogg ser jag någon som jag känner igen mig i. Hon är någon som har tvivlat och som tycker att det är svårt. Hon är ingen som har ett tomrum där förståelsen för andra perspektiv borde finnas.

Samtidigt som jag läser lyssnar jag på en av hennes favoriter, Tomas Andersson Wij. Lyssna bara på den här låten! Perfekt om man vill gråta en solig aprildag…

Lina skriver att hon hade en troskris efter gymnasiet. Hon satte inte sin fot i kyrkan under flera år. Men så vände det när hon gick ett år på en bibelskola där hon fick lyfta alla sina frågor. Hon landade i en mer vuxen tro. Men vad händer om den vuxna tron också känns svajig?

Något säger mig att det är saknaden efter Gud som sitter längst in i både unga och gamla, färska och skrynkliga troende. (Nu använder jag ordet om de gudstroende som man brukar.) Det har inte ett skvatt med akademiska skills att göra. Smart eller dum, beläst eller analfabet, helt insnöad eller gränslös – man kan tro på Gud hur som. Men den gemensamma nämnaren för alla troende är ett skriande behov av en närvarande Någon.

Nu ser det ut som om jag spelar ”gud-är-bara-en-ersättning-för-en-nallebjörn”-förespråkarna rakt i händerna. Men bara för att man erkänner att behovet av Gud är centralt, behöver det inte betyda att Gud inte finns. Eller hur? Vad tror du?

Annonser

4 thoughts on “Längtan efter Gud

  1. Håller med! Matbehovet antyder ju knappast att mat inte finns :)

    Att säga ”Men du tror ju på Gud bara för att du har ett gudsbehov, alltså finns inte Gud!” (som vissa gör) är för övrigt ett felslut: det genetiska misstaget. Även om det skulle vara så att alla som tror på Gud endast gör detta för att de har vuxit upp under vissa omständigheter, då skulle det ändå inte säga någonting om huruvida Gud existerar eller inte. Hur en trosföreställning uppkommer är i sig självt irrelevant för huruvida trosföreställningen är sann eller falsk.

    (Det kan förvisso vara så att en trosföreställning uppkommer på grund av att subjektet har goda skäl för den, skäl som såklart kan vara relevanta för sanningsvärdet. Skälens relevans för sanningsvärdet har dock ingenting att göra med att de gav upphov till trosföreställningen.)

  2. Är det etikett att svara på kommentarer på sin egen blogg? Känns som om jag vill säga nå’t men vet inte vad. Jag kan bara säga typ ”jo precis” :)

  3. Åh, vilken heder att du skriver ett blogginlägg där jag är med. Och nej, min tro är verkligen inte helt stabil nu heller. Men. Ändå lugnare på något sätt. Någon/något att stå på och arbeta sig vidare från, typ. Skrev för övrigt ett blogginlägg på min gamla blogg om den där längtan, tomheten som driver oss. Om du vill läsa =) http://finalillalina.blogg.se/2008/may/aftonbon-i-en-fjallkyrka.html Många kramar och sorry för segt svar!

Kommentera:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s